Gotlands läns nya tidning – 2 november 1865, sida 3

— —————— cQck—— får hon nu ha för mig så många garneringar hon vill och slå så mycket dam af sig som hon orkar med tie parasoller — det rör mig inte mer än en sten. apet var märkliga ord! Känner du alls ingen afund mer mot någon? JIot ingen själ, om än så hög, för jag är i alla fall säker att till och med kungar och drottningar och prinsar och prinsessor, som väl ä de allra högsta på jorden, ha sina bördor. Hvem vet om inte de ibland uppledsna på sin storhet, afundas fattigt folk deras lugna torstighet, när den är Mugn. 4ylin själ, kan inte det hända — jag har aldrig kommit att tänka på det. hhjon hvad säger du om dig sjelf? Jag ville gerna höra något bättre än det syndiga, du nyss talte om. ÅSedan du blef menniska emot mig, har Jag inte mera varit så vild. Men jag tänker mig galen. Ibland är det alldeles som om hjernan sutte opp och ned ... jag vill platt intet lefva — det öfvergår mina krafter. Det blef vår olycka, Maric, att vi gat oss ut på den dumma lustfärden. Tänk, så lyckliga vi då var, när lillan lefde — jag sörjde henne mer än du kan begripa. aOm du inte ville skratta åt mig, Janne, så skulle jag berätta dig något. uskratta — har jag håg till det, jag! (Forts.) — — OR