Gotlands läns nya tidning – 2 november 1865, sida 2

lationera icke ens sina minnen af den gladaste dagen från deras lysande period. Det går starka orkanbyar af bittra ord, svordomar och anklagelser öfver deras läppar. Man hade haft auktion på sista herrligheten och nyss nödgats krypa in i en ömklig tillflykt. Den eljest fromme Janne var som en retad tiger, och Marie å sin sida utgjorde en mer än passabel tigrinna. Slutligen öfvergick striden från ord till handgemäng . . . Hvilken syn! Vi vända oss genast bort från denna dystra höstnatt för att se hur det artar sig på vintern. VII. Snö och hagel slå oupphörligt på rutorna till en vindskammare vid Rörstrandsgatan. Aftonen är temmeligen långt framliden. Marie sitter och arbetar på någon grof sömnad, mannen ligger påklädd på sängen och sofver, såsom hon tror. ö YDetta blef slutet! mumlade den nu helt stilla qvinnan. lvilken ryslig olycka rikedomen var för oss, som i fåvitsko tänkte att den skulle vara allt annat ... Han dricker visst nu, stackarn, när han får något, långt värre än när vi bodde i Hvita bergen. Konstig och nedtryckt är han också, mer än jag begriper . . . Mäntro jag kan få honom att kläda af sig? Hon steg upp och gick fram till sängen.