Gotlands läns nya tidning – 2 november 1865, sida 2

och jemt fick släpa svarta sidenklädningen och broderade underkjoln öfver fotsteget, då hon hann fram. Se Sofie, sa jag, medan jag bredde ut klädningen, vek slöjan öfver hatten och slog opp parasollen, det var roligt att få tala med Sofie ... YJag trodde inte, svarade hon alldeles handfallen, att Marie ville kännas vid mig, sedan hon blifvit så förnäm . . . IIuru så? mente jag. Jag vet att Sofie är en duglig och renlig menniska, derföre tänkte jag fråga om hon ville ta huspigeplasten hos oss i höst? Vid det talet blef hon alldeles blodröd . . . Skulle jag ta tjenst hos . . . Jaså, jaså, afbröt jag, sjag förstår att hon redan har plats! Och derpå kastade jag mig tillbaka i vagnen, ropade: Kör, kusk!, och så bar det af så att det susade om öronen på kräket, som stod qvar och gapade efter mig. Vet du, Marie, att det var en riktig qvinfolkselakhet ... Men har du hittat i bladet några personer till inackordering? Det var en god ide af dig. Jag fann ingenting som passade. Men vi kunna annonsera sjelfva. Ja, ställ om det, du!! VI.