Gotlands läns nya tidning – 26 oktober 1865, sida 3

gon, och då sköt jag opp det... sen blef det glömdt. 4Jo, det här är hyggligt, riktigt hyggligt ... Men har du bekänt allt? frågade Marie, hvars nerver nu voro så skakade att hon helt naturligt sjönk mot soffhörnet. Tänk dig före, innan du svarar — det är ditt bästa råd, tillade hon, åter resande sig, för upptäcker jag något sedan, så skall det stå dig dyrt. Det var en gruflig pers — rättnu blir jag trött! menade Janne. åJur du? Nå, då går jag till presten och låter honom förehålla dig din synd. Nog skall du bli en visa . . . Bekänn hvad det är mer! eIIon lånte af mig till sista qvartalets hyra, men bara för att ärligt betala mig, som hon sa det qvartalet hon hade lånt förut. IIon fick väl förfall ändå, för jag fick intetdera ... Och härmed ir registret slut, det går jag ed på. Om du kunde se mig tvärt igenom hjertat, skulle du finna att jag talar rena sanningen. Vill du förlåta detta, som varit just ingenting, så förlåter jag dig ditt slöseri, och vi bli sams igen. upå ett vilkor — att vi flytta ifrån det här huset och att du aldrig mer tittar efter henne. uDet har jag ingenting emot. Hyran här är dyr, och jag börjar få så ondt om styfrarne att jag inte spörjer lust att betala hyra för andra. Dssutom vill jag bestämdt att du företager dig något arhete.