Den siste Danske presten i Lefvide samt Ett och annat om Sjökriget mellan Sverige och Danmark 1676. Anteckning af Alf. (Forts. fr. föreg. N:o). Danmarks styrelse har alltid insett rikets fördelar och aldrig godvilligt uppgifvit något anspråk, som Danmark verkligen haft eller förmenat sig hafva. Så var åter just icke förhållandet med den förmyndare-regering, som efter Carl X:s död styrde Sverige och hvilken det rätteligen ligger till last, att Gotland lemnades nästan alldeles försvarslöst, ty den lilla garnisonen på Wisborgs Slott, otillräcklig att försvara sjelfva fästet, kunde omöjligen försvara landet. Förmodligen ansåg man att flottan, som var betydlig, skulle betrygga Gotland, men dels låg denna flotta då för tiden ännu i gamla Örlogshamnen Elfsnabben i Stockholmsskären och hindrades der under vårtiden och på senhöstarna af is att så hastigt som Danska flottan komma ut eller att så länge som denna hålla sjön, dels ägde den en besättning, som ej på långt när var så sjöduglig som den Danska och dels slutligen fattades det densamma den tiden lika öfvade, berömda och lyckliga anförare som den Danska. Häraf Svenska flottans olyckor och underlägsenhet uti detta sjökrig, under det Svenska landthären, anförd af sin unge Konung och hans frejdade fältherrar, höljde sig med lagrar samt genom sin tapperhet och sina medgångar till fullo uppvägde de svåra motgångar, som till sjöss drabbade Sveriges vapen och flagga. Men framgångerna till lands kunde, under sjelfva kriget, ej defria Gotland från Danska väldet, och detta var, till följe af de starka sympathierna för Danmark, som ännu funnos på Gotland, ingalunda ovälkommet eller förhatligt för flertalet af Öns invånare. Vi öfvergå nu till sjelfva krigshändelserna. Under året 1675 drabbade Svenska och Danska flottorna icke tillsammans. Den förra var i Augusti färdig att gå till sjöss, men en häftig motvind, som oafbrutet fortfor i nära sju veckor, hindrade henne från att utlöpa ända till första dagarna af October, då hon ändtligen stack ut, men hann icke längre än till Ölands Norra Udde, då en häftig storm kastade henne mot Gotland och —— Une n — — — —