Walnötters nedläggande i jorden för erhållande af plans tor, dessas utplantering ur trädskolan och deras efter följande mård. Att på Gotland erhålla walnötter, säkra till nedläggning i jorden, med den paföljd att plantor deraf winnas, är ej alltid så lätt. Utländska walnötter duga ide till sadant anwändande, emedan de genom alltför stark uppwärmning wid torkningen förlorat fin groningstraft. Herr Chasseur berättar, att han uti för trädgård i Wisby år 1861 på waren nedlade i jorden 2,000 stycken walnötter af föregående årets skörd, men erhöll ide en enda planta, emedan året warit owanligt missgynsamt för walnötternas megnad och inbergning. Enahanda förhallande inträffade med 1861 årxs walnötstörd. Han yttrar, att sadant likwäl fällan inträffar. År hösten mindre gynsam, sa kan man wäl erhalla walnötter för inz syltning, eller att mogna på senhösten, men sadaua nötter kunna ide anwändas till fortplantning. Fullmogna walnötter, fom un der en gynsam efterhöst stördats, äro saledes de enda anwändbara till erhallande af plantor. Utplanteringen af de unga träden fordrar en egen omtanla för att lyckas. Den förutnämnde erfarne anläggaren ef redan omförmälda plantffola har härom benäget lemnat mig följande upplysande berättelse: Ar 1813 fick jag of min aflidne fader tillåtelse, att uti def 14 mil från Wisby nyss anlagda trädgärd ylantera 2:ne walnötplantor, som jag erhallit af nötter nedlagda i jorden uti en liten lada. Defa plantor frodades wäl; de utfatta telningarne mille dock ide wäxa på höjden, utan ssöto alltjemt en mängd sidoskott, hwilka jag wisserligen för hwarje är bortskar, men detta bjelpte ide. Sedan jag öfwer 10 är salunda utan werkan behandlat mina male nötbuskar, träffade jag händelsewis en gammal uppsyningsman wid tullwerket, fom på 1780-talet hade i fin trädgard planterat 2:ne walnötträd; och på tillfragan om orsaken hwarföre mina unga träd wäxte i bustform, swarade han, att de kunde icke annat, eftersom jag uraktlatit att wid planteringen lägga en sten under palroten. Mina förutnämda träd (nu öfver 51 år gamla), buro först för twenne år tillbaka frukt, och sannolikt är, att deras pålrötter förft på 10 till 12 alnars djup mött motstand för widare nedträngans de på djupet. — — RR