Himmelriket på jorden. (Forts. fr. föreg. N:o). IV. Sent en natt mot följande våren gick det besynnerligt till inne i stugan. Mannen och hustrun, som ännu voro uppe, greto och kysstes, skrattade och kysstes och togo hvarandra i famn gång på gång. Åck, käre min Janne, bara jag får behålla mitt goda vett! Nog kan mindre göra en menniska galen ... Huru känner du dig — du är så blek! Men när en skall gå öfver tröskeln till himmelriket, får en vara modig.t Det är sant — och då jag nu kan komma in i det rätta här i verlden, som har något annat att säga än det himmelriket, som en super sig till, så skall jag nog bära mig bra, det får du se. Hvad dig beträflar, så är du klippt och skuren att bli högdjur. Men att komma sig före i sjelfva början det är värst ... Kors, i herrans namn, åttatusen riksdaler i arf — det är då ett kapital som aldrig kan ta slut. Farbror min, som jag alldeles glömt bort, var bra hederlig som, med sådan bergning och hedrad som ålderman i sin ort, inte gifte sig. Hör du, vi ska också sörja honom hederligt ! Ja, det är naturligt ... jag köper mig två svarta klädningar och sätter tre rader krusflor på hatten!