dan ro. Har du något att ge mig till lifs — jag är grufligt hungrig, fast vi hade matsäck med oss. Hvad skulle jag väl ha för mat hemma annat än lite kall gröt. Kanske hittar du också några lemnade smulor i korgen, om du ser efter ... Jag är tvungen att sätta mig. YDet behöfver jag också. Och i alla fall ville jag fråga dig om en sak ... Jag ser hellre att jag slipper prat — jag är inte i lynne. Nå, så pass har jag märkt hela eftermiddagen. I början på morgonen hade vi roligt, men ju flera menniskor som kom till, ju tråkigare blef du. Åh, du var inte för glad, du heller! Ja, det vete f.n hvad som kom åt mig! Det var sagt och bestämdt att vi skulle ha så innerligt roligt som i himmelriket, och så kändes det precist som om en var bunden i trolldom . . . vackert himmelrike, min själ! Mannen suckade, och hustrun pustade. Nå, vet du orsaken, Marie? uJag vet ingenting! Och någon mat vill du alls inte ge mig? SÅ jag inte: se åt sjelf bland smulorna! Fattiglappar som vi ha inga förlag att göra kalas på både borta och hemma ... Usch-ja, så ömkligt att vara fattig — derpå hänger alltihop. Jag såg Sofie, som tjenade tillsammans med mig hos öfverstinnan ... så grann hon var, den näsperlan! Hon gick arm i arm med fästman, en tapetserare