römda Skottska slägten Douglas, ) hafva fört det röda hjertat i skölden. Hjelm saknas. I stället betäckes skölden af ett englahufvud med utbredda vingar. Förmodligen har den gamle presten ansett detta utgöra, för honom såsom en fridens man, en mera passande prydnad öfver skölden med hans ätts märke än den Ridderliga hjelmen, helst hans slägt ej erkändes som adelig i det land, der han bosatt sig. På detta bildhuggeri-arbete äro målningarne och förgyllningarne ej så väl bibehållne som på Epitafiet i kyrkan, dock kan man af några svaga lemningar upptäcka att de funnits. Att det härrör från Briant synes deraf, att nedunder skölden stå hans och hans hustrus initialer sammanbundna, alldeles såsom på Epitaphiet, men äfven på sjelfva skölden stå bokstäfver, på ömse sidor om hjertat, nemligen TCTB, förmodligen begynnelsebokstäfverna till ord, som varit valspråk eller vapendevis. Antingen nu Briant varit eller icke varit af Fransk härkomst, så har han dock, eget nog, på sin grafsten fått, bland andra prydnader, äfven fyra stora s. k. Franska Liljor Fleurs de Lis, Liljeblommor, benämnas de i Ileraldiken. Denna heraldiska figur förekommer visserligen ofta i adeliga vapen och derföre lika bekant för vännerna af Heraldik som för vännerna af Killek-leken — ty Camfiokorten hafva samma prydnad som Frankrikes verldskända Riksvapen — men på grafstenar är den, skulle jag tro, mindre vanlig och kanske ej på Gotland finns någon mer än denna, som fått en dylik grannlåt. Dock vill jag ej anse detta bevisa något för Briants härkomst, ty det kan härleda sig blott af en slump, ett infall af stenhuggaren, eller den, som tecknat ornamenterna, hvilka skulle utföras af stenhuggaren. Denna grafsten ligger i Choret midt för altaret och benämnes brudstenen, emedan vid vigsel i kyrkan brudparets stolar äro placerade på densamma. En stor ovalformig sköld är uthuggen midt på grafstenen och formad så, att han är rundad eller hvälfd uppåt, men derigenom har ock denna del af stenen blifvit mera blottställd för nötning än det öfriga och den långa latinska inscription, hvarmed skölden varit fullristad, har till största delen gått förlorad, endast i kanterna af rundningen kan ett och annat ord eller bokstaf utletas. För några år sedan kunde ännu början af inskriften spåras och utredas. Den var af följande: sstrecken utmärka skillnaden mellan radernaj. tHeus Viator — Secerum sis te pedem — Sub hoc sucro marmore jacet — Et molliter quiescit — Qui heic per annos 37 Verbi divini — Ninister fuit — Fidellissimus — Reverendissimus quondam et doctissimus — Dominus Petrus Briant — men mera stod ej till att utreda och nu mera kan ej ens så mycket läsas på skölden. (Forts) ) Äfven i Sverige finnes sedan 1600-talet en gren af denna ätt. —