Gotlands läns nya tidning – 5 oktober 1865, sida 2

midsommarafton. IIustrun med sitt knappt årsgamla barn på armen håller på att uppsätta friskt löf här och hvar, under det hon allt emellanåt glädtigt retas med den lilla, som vill nappa det ur modrens hand och som derföre slutligen med sin eröfring måste hålla till godo på det renskurade golfvet, der hela löfförrådet får tjena henne till bädd. Allt, ända ifrån barnet till den sista pannan i spisen, är omsorgsfullt fejadt, och ett par hvita halfalnsbreda remsor framför fönstren annonsera sig som gardiner. Men de vackraste gardinerna utgör likväl den lätta slingerväfnad, som bildas af tvänne i hvardera ändan af fönstret stående murgrönor. Mannen, som såg hurtig, hygglig och gladlynt ut, kom af ingen annan orsak så långsamt tillrätta med måltiden än den, att han ville njuta på trefaldigt sätt. Gröten var hvit och aptitlig, men det var ändå omöjligt att icke se på huru den lilla tumlade om i löfsängen och ännu omöjligare att icke med stora förtjusta blickar begapa den konstfärdighet, som hustrun utvecklade i sina anordningar. Denna unga qvinna var icke precist vacker, men hon hade ett obeskrifligt tycke med sig, jemte en friskhet och glädtighet, som utgjorde en minst lika stor prydnad som en stolt skönhets konstgjorda later. Sådan smak du har, Marie, i allt hvad du lägger fingrarne på! sade den äkta mannen med ett slags skrattande hänryckning. Och inte begriper jag åtminstone huru du bär dig åt med att