Marion försörjde sina barn med sitt handarbete; jag förtjenade såsom statist vid en theater två franes om dagen och var förnöjd. Men en dag under min frånvaro infann sig i min boning en srämmande man, som frågade efter mig, underrättade sig om mina förhållanden och slutligen efterlemnade en skrifvelse. Ivem skildrar min glädje då jag öppnar den och finner den innehålla en summa å 10,0C0 franes? Det var, såsom den obekante i få rader sade, en skänk åt mig, den en vin erbjöd vännen i nöd. Ack, ej länge skulle min lycka vara: påföljande dagen försvann Marion ur mitt hus och tog alla pengarne med sig, utomdess qvarlemnade åt mig sina två barn. Jag var bestört och olyckligare än någonsin. Ser ni, — utropade gubben — denne gosse, som leder mig halft blinde man, är min dotterson, en grefve S:t George. Men den grefliga familjen S:t George förnekar min dotterson, emedan han är född i en mesallians. Ilvad som blifvit af Marion har jag olycklige man sedan två år icke kunnat erfara. Då min dotterdotter Antoinette insjuknade i skarlakansfeber, sade jag till min dotterson: Kom jag skall skaffa läkemedel åt Antoinette, så att hon icke dör. Vi gingo ut att tigga; men jag hade knappt fått ihop 24 sous då en stadssergeant grep mig och förde mig med mina begge dotterbarn i fängelse. Ett utrop af förvåning höjdes i detta ögonblick uti domssalen, och allas ögon rigtades på en herre, som var likblek och nåra att falla i vanmakt.