Gotlands läns nya tidning – 28 september 1865, sida 2

och jag blef tvungen att kasta mitt älskade barn om förförarens hals. S:t Georgerna äro en adelsstolt familj; äktenskapet med min dotter gällde för grefven som en mesallians, och den i sina affärer derangerade chevaliern ville blott under det vilkor återupprätta min dotters ära, att jag gaf henne en hemgift at 500,000 fr. Hvad gör icke en far för att från sitt barn afvälta skammen och försäkra det om dess lefnadslycka? Jag gaf efter och uppoffrade en stor del af min förmögenhet. Marions äktenskap blef emellertid ganska olyckligt. S:t George, en passionerad spelare, förslösade snart förmögenhefen; efter tre år fann han döden i en duell, som han, fader till två barn, iråkat för en elädjeflickas skull. Manon och min dotterson lefde från denna tid i mitt hus. Emil, min son och andra barn, ville spela kavaljer, och då jag vägrade honom medel till hans gränslösa slöseri, utgat han falska vexlar, och jag hade att välja mellan nöd och elände, armod och försakelse, eller vanära öfver mitt namn. Bagnon galörfängelset gapade emot min son. Jag uppoffrade resten af min förmögenhet för mitt namns heder. Emil fann sedermera hjeltedöden på Italiens berömda slagfält, namnet de Ron kom genom honom i franska historie ns hjeltelängd; kejsaren sade om min son, då han erfor hans död: De Ron var en tapper soldat, fiderneslandet förlorar i honom en hjelte, som säkerligen skolat gå längt om han fått lefva.