Gotlands läns nya tidning – 21 september 1865, sida 2

att skicka sig äfven bland Galanterihandlanden och hans umgängeskrets. När deserten frambars, började Galanterihandlaren att temligen groft gyckla med Lumphandlaren öfver hans varor; men denne sednare visste så väl att med godmodigt skämt svara på gycklet, att det helt och hållet återföll på gycklaren, och Thomas gick med heder ur striden. Tillbakaslagen på de flesta punkter, återstod nu för den högdragna familjen endast giftermålsfrågan. Frun i huset tog ordet och frågade Thomas, huru mycket han ämnade gifva sin dotter i hemgift? sBästa mamma, utbrast den stackars Georg, som anade den snara man utlade, Ålåt oss uppskjuta detta ämne tills sednare! uVisst inte, min vän! afbröt honom Thomas; ttvertom, låt oss tala derom, eftersom er fru mor önskar det, kontanter skadar aldrig i ett hushåll. Om frun är god och säger mig först, huru mycket herrskapet ämnar gifva sin son, så vill jag sedan bjuda till att ge en lika stor summa åt min dotter. UVi ämna ge 50,000 francs på sjelfva bröllopsdagen! fortfor frun nedlåtande och inbillande sig att dermed alldeles förkrossa den stackars lumphandlaren. eHå, hå! inte hvassare än så! svarade Thomas och skakade på hufvudet; jag hade allt bespetsat mig på något bättre upp för min Julie; men eftersom barnen tycka om hvarandra, så får jag väl inte vara så nogräknad heller. Jag ger