2——PftT————— Under detta samtal hade Bo ej vändt sin blick från brodren; men vid modrens ord trängde ett par tårar fram i ögonvrårna; det var allt. Han sade ingenting, han var stum — mållös från barndomen. Efter måltiden företogs skiftet af lösöreboet efter fadren. Gustaf tog sig här makten och myndigheten; ingen af de andra barnen ville störa modrens sorg genom tvister. Desto mer obesvärad delade Gustaf qvarlåtenskapen efter sitt behag, tog sjelf det bästa och lät sina syskon få det som han sjelf tyckte sig kunna umbära. Slutligen kom frågan om hvad Bo skulle ha. 4BOo2 sade Gustaf försmädligt, Min käre broder Bo är så lycklig, att han i alla sina litsdagar måste härbergeras och födas af sin mor eller någon utaf sina syskon; ty ingenting kan han bli ... 4Ej en gång ett falskt vittne, inföll svågern Erland Kafle, som samma år fått den vackra Märtha Ribbing till sin hustru, och som häftigast besvarat Gustafs hånande anmärkningar och äfven kunde det, emedan han understöddes af sin bror Gustaf, som samma dag blifvit förenad med Christina Ribbing, och hvilken nu var närvarande. Begge voro tappra, häftiga män, och den fordne Hoftjenaren måste vika för ett par bröder, som icke gingo några krokvägar, utan lätt kunde falla på den tanken, att afgöra saken med svärdet.