Gotlands läns nya tidning – 1 september 1865, sida 3

Johan Erik Åquist, hvars förmögenhet slägtingen skulle få ärfva. — Det är helt säkert min farbror, som reste dit ut för att förvärfva sig rikedomar, sade Victor. Victor var den enda lefvande slägtingen och fick således ärfva sin farbroders stora förmögenhet. Gud hade hört hans böner och sett hans uppriktiga ånger. Som rik glömde han icke det fattiga torparefolket utan skänkte dem ett hemman, detsamma som den hjertlösa bonden, hvilken kastade ut Victor, då rådde om, men nu måst afstå till sina borgenärer till följd af slöseri, lättja och liderlighet. Hvarje år besökte Victor det barmhertiga torparfolket och såg huru deras barn uppväxte i Gudsfruktan och dy ga; det gladde honom innerligt att han kunnat albörda den stora skuld hsari han stod till Lars och hans hustru, som begge genom sin menniskokär ärlek riddat honom från döden.