Gotlands läns nya tidning – 25 augusti 1865, sida 1

gisby den 25 Augusti. — Nypledne Tisdag, ÖOnsdag och Thorsdag har här warit s. k. Prestmöte. Hwarje dag inleddes med Gurstjenst i lyrtan och predikade i tur efter Dwars andra Prosten Lutteman, Prosten Ahlberg och utnämnde Kyrkoherden Söderström. Förhandlingarne i öfrigt före hades i Lärowerkets stora fal, hwarwid personer utom ståndet, första och andra halfwa dagen, jemwäl egde till träde såsom åhörare. Såsom mötets profes fungerade Prosten Anton Lyth. Uppgifne diskussionsämnet war gäran om Christi perfon, affattadt i en of profes utgifwen afhandling. — Åmnets beskaffenhet, prefterffas pets ställning till frågan m fl. omständigheter gjorde att diskussionen i allmänhet fördes matt. En flägt af friskare Lif genomgick en framställning af Lectern, Doctor Lemfe, som, utan att på minsta wis sätta fig i oppor sition mot ämnet och det dogmatiska lärobegreppet, ans såg att nyare tidens författare, de der uppträdt mot dogs men, fasom en Strans, Renan, m. fl., wäl icke wore så alldeles fördömlige, som de rent Orthodexe det wille hafwa. — Fastän wilsefarande och wilseledande, egde de dock någon ursäkt i tidsförhällanden och den friare forskuingen grundad på wetenskapernas jemförelsewis stora utweckling, nu mot förr. Med ett ord, de wore barn af sin tid och hwad serskildt anginge Renan, tillhörde han ett land, som, under sina många politiska wexlingar, lidit skippsbrott på nästan alla sedliga förhållanden. — Dessutom häntydde Hr L. på möjligheten att inom KYrz fan sjelf och i framställningssättet af läran om Christus, läge någonting skeft och ofullftändiat. Andra dagens fomtal angick till en början, en af den föregående dagens diskussion föranledd fråga: hurus wida man förr komme till lefwande tro på och kärlek till Christus då man lärde att tänna honom som Gud, än då man började med att känna honom såsom men: niska. Någon anmärkte att Apostlarne lärde att känna honom först i hans rent menskliga wäsende, hwarwid Lector Norrly anmärkte att på den tiden mar förhål: sandena andra än nu, det mar nödigt och funde med Apoftlarne ej ske annorlunda än fom skedde. Wi åter somma måhända framneles till deja förhandlingar, då wi närmare skola för dem redogöra. — En rutnämning i wår stad har de sednare dagarne wäckt ett slags uppfeende. Kamrerarn i här. warande Filialbanf Or L. I. Ehinger hade ansett att lönewilkoren wäl tarfwade en förhöjning (fran 1500 till 2000 N:dr). Men som Dircktionen ej wille bifalla mera än 1800 R:dr, afgick Hr Ehinger från befattz ningen (wi berätta i detta fallet endaft en hörsägen). Nog af, platsen annonserades lerig. Bland söfande mar öfwen Banfens Belhållare Or Rothstein, som wid flera tillfällen, under Hr Eis tjenstledighet, skött Namrerares befattningen med allt skick och ordning. Mian antog för ven skull sasom gifwet, att Hr R. skulle bli den fanns jtyldige; men Bant Direktienen tycfte annorluna och ntnämnde häromdagen till platsen en helt ung man, Hr Pettersson. Alt Hr pettersson Är en lofwande och i allo förtjent person nela wi ingalunda — men tager man i betraktande förhallanden, som äro temligen lände, nog fan man anse att nepotism här gjort sig gällande. — Långwarigt Äktenskap. Bonden Hans Jö ranssen Bjerges i Garda, f. på När 1774, och Gertrud Frans-dotter, f. i Garda lifaledes 1774, firade sitt bröllop 1798 i Roma prestgurd, der de begge tå tjente. Sedan Hans Jöransfov, fom lallade fig Närström och till 1513 warit tlocfare i Alebäck, såsom Bonde afflyttat till Bjerges i Garda, lefde de der lyck lige tillsammans till 1865, tå hustrun afled d. 14 Juni, eller efter ett äktenskap af mer än 66 4 år. — Gubben är fortfarande få AH, att han ej bott ännu deltager i landtmanna bestyr, utan äfwen kan läsa i bok utan glasögon samt till och med slå ader; helsostark war ock hans nyligen aft. hustrn till de sista åren. De hafwa ovan förlorat sina 3:ne barn: men 8 barnbarn och 16