Efter nådig befallning har jag tagit med mig den unga mannen, som vid intagandet af Gyldenlöve så utmärkte sig. Godt! Han må komma in! Gud vare med er Schwerin. Generalen helsade och gick, man införde i detsamma i rummet, en ljuslockig yngling, som med blyga blickar beskådade den till honom framträdande hjelten. Du har förhållit dig käckt, hör jag, sade denne vänligt, du var den förste i skansen, ej sannt? Ja, eders Majestät! Fortfar bara, så kan det allt blifva något af dig med tiden. — Huru gammal är du? Sjutton år! Ditt namn? Erik Johansson, från Salems socken. Salem! utropade Konungen och kastade en dröjande blick på ynglingen, Känner du Comminister Collinus, fortfor han åter. eHan är min fosterfader. Lefver han ännu? — Ja, Ers Majestät! svarade ynglingen. Och hans hustru, — din fostermoder? —4 Ja, Gud ske pris! — Jag är ett fattigt bondebarn, eders Majestät, — som har dem att tacka för allt. Älskar du henne? Mer än mitt lit! Hon är så god, så öm, en verklig engel. Utan henne skulle jag, ett armt fader och moderlöst barn hafva förgåtts i elände.