Gotlands läns nya tidning – 4 augusti 1865, sida 3

blifva verklighet, ty alla känna, att hvad konung Carl vill det skall ske, — nej; jag talar blott till dig, som en fader till sitt barn. — Icke är du född att bära spira och krona! Kungen skulle blifva hatad af de stora, om han glömde sig så långt; split och tvedrägt skulle uppstå, — allt för din skull. — 0 min Gud! Du säger att du älskar honom, bevisa det då derigenom, att du afbryter en förbindelse, som endast bereder honom smärta, — Hvad skall jag göra? Räck en annan din hand! En annan? Aldrig! Skall jag bryta den ed jag svor honom, som jag älskar? Endast så kan du rädda honom och dig sjelf. Är du fri skall han fullfölja sitt uppsåt till sin egen ofärd; är du en annans maka skall han löna glömska med glömska. Öch hans kärlek bytas till förakt?! k.Ja, Anna, detta är det enda steget till räddning, Det är ett svårt prof för dig, men med Guds hjelp skall du gå det igenom. — Anna, mitt barn, lyssna till mitt råd, det kommer från ett faderligt hjerta. Afsäg dig honom! Den unga flickan betäckte sitt ansigte med båda händerna och snyftade högljudt. Ja gråt, gråt, sade Collinus med rörd stämma. Tårar äro det qvalda hjertats balsam, men glöm icke att Gud är god och han skall skänka dig styrka i den svåra striden!