SSV VR VÄ K—L— — Det var förra året, straxt efter midsommar, svarade flickan med bäfvande stämma. Jag hade gått ut i skogen för att plocka smultron ochl... eFortfar! När jag kom i närheten af den kullfallne tallen, som åskan slog ned för flera år sedan, så varsnade jag en ung herre, som helt tankfull satt på densammes stam, och då jag, rädd vid detta oväntade möte ville vända om, reste han sig plötsligt, skyndade efter mig och höll mig tillbaka. Var ej rädd, mitt goda barn! sade han med en röst, mild och vänlig att det riktigt gjorde godt i hjertat, gå ej bort, utan låt mig köpa dina smultron, som du har i korgen. Jag räckte honom dem och han började åter att tala med mig, än om ett, än om ett annat, frågade hur gammal jag var, om mina föräldrar ännu lefde samt berättade slutligen att han var i den unga konungens tjenst. Och när vi skiljdes åt ville han gifva mig en blank silfverdaler för smultronen.—4 Och sedan ? Sedan så träffade vi hvarandra flera gånger han kom in hit, talade med mamma och... Han sade slutligen: att han älskade dig, — var det ej så? ACk jo! Och du älskar ju honom tillbaka 24 En halfqväfd suck blef svaret. Och vet du hvem han är, stackars flicka? — Han har bedragit dig då han sade sig vara i konungens tjenst. —