Skön Anna. En berättelse från Carl XII:s tid, af C. F. A. (Forts. fr. föreg. N:o.) III. Stilla och arbetsam som vanligt satt Anna samma qväll i sitt lilla rum i klockarebostället vid Salems kyrka. Men hur ifrigt än den nätta foten trampade och bur hurtigt hjulet svängde omkring, kunde man likväl på den hulda spinnerskans anlete förmärka, att andra tankar sysselsatte hennes unga sinne. Han kommer ej i qväll, hviskade hon sakta och en halfqväfd suck höjde hennes jungfruliga barm. Han kommer ej, den elake! och han lofvade likväl så säkert. Men kanske jag bedrar mig, fortfor hon efter en stund. I måndags var han här och lofvade komma igen om thorsdag. Vänta! — Ack min Gud! det är ju bara onsdag nu och jag har missräknat mig. — Hvad den tiden ändå går långsamt. Så ledsamt, så ledsamt! Men i morgon kommer han säkert, och nu återbörjade hon sitt, för en kort stund slutade arbete. En bultning ljöd i detsamma på husets port. Det är han!4 ropade hon jublande och sprang lätt som en hind för att öppna. Men det var ej den väntade. Det var Comminister Collinus, som trogen sitt gifna löfte straxt efter sin återkomst från hufvudstaden skyndadt till den unga flickan.