Gotlands läns nya tidning – 21 juli 1865, sida 3

Smultron som läkemedel. Täsning för smultronwänner under mi pågående smultrontid). Jcke många bland dem, fom wärdera smultron såsom en af de största läcerheter wara trädgärdar och fogar ha att bjuda på, torde meta att de äro mycket nyttiga såsom läkemedel, och det torde derför ej wara ur wägen att framftälla deras betydelse i detta hänfeende. Flora flags sjukdomar ha helt owäntadt blifwit häfda genom förtärande af dessa bär. Sa blef apotekaren Sanquet i Sigena, enligt en of honom till Socicte des Sciences physiques insänd berättelse, befriad från gift genom ett ymnigt förtärande af smultron. Linnå gjorde en liknande erfarenhet. Han war, fom bekant är, mycket plägad af gikt, och är 1750 hade han lidit af denna sjukdom 14 dagar, dä man bar smultron in till honom. Han åt en stor qvantitet af de aptitliga bären, sof godt följande natt och kunde sedan stiga upp och fortsätta sitt arbete, fom han ej kunnat befatta fig med under bela den tid attacken räckt. Följande år fick han nya giktanfall, men de blefwo allt swagare, och sedan han fyra eller fem ar anwändt smultron mot detta onda, blef han helt och hållet botad och hade ingen känning af gift uns der de tjugo fifta åren af fitt lif. Gessner säger, att saften af smultron, fom uppblötts i sprit, bereda dem som lida af sten en stor lättnad. Boerhave säger att smultronens kraft i detta hänseende ligger i fröen, hwilka, enligt hans recepter, uppmjukades i hwitt win. Gelnecke i Stettin berömde dessa bär såsom ett förträffligt medel mot mask, och han ordinerade dem mot binnickemask. Van Swieten berättar, att wansinniga återfått sitt förnuft efter att ha ätit några skålpund smultron dagligen under ett par weckor. Schulttze, Hoffman och Galibert anföra fall, då början til lung: fot eller lungkatarr med smygfeber kurerats genom smultron. Apulege recommenderar smultron, pressade i honing, mot de krämpor som ha sitt säte i mjelten. Smultron äro uppfriskande och lättsmälta; de äro mycket nyttiga för gallsjuka och blodfulla menniskor. Swaga personer, med trög matsmältning, böra dock ej äta för mycket sådana bär. De äro lättsmältare om de ätas med socker och win, än med grädda. Om smultron pressas i watten, erhåller man en falmes rande dryck, fom är ganska nyttig i febersjukdomar.