Gotlands läns nya tidning – 21 juli 1865, sida 3

Ja, det säger du, svarade flickan bekym,? De . y . rad, men vet du, jag har gråtit hela natten vid tanken derpå. Du gråtit?! och han blickade forskande i hennes förgätmigejblåa ögon och tryckte heta kyssar på dem. Flickan slingrade sin arm omkring honom och betraktade honom med glänsande blickar. Ack, Carl! du vet ej huru högt jag älskar dig! Skulle du skiljas ifrån mig, bedraga mig, då, då ... och hon gömde sitt ansigte i de mjuka händerna. Anna! svarade ynglingen och tryckte henne tätt till sitt klappande hjerta, hvarifrån har du fått dessa tankar? — Har jag ej svurit dig trobet? — I lif och död är du min! — Jag skulle bedraga dig, — aldrig. Mm är du och min skall du blifva. För din skull kan och vill jag trotsa allt. — Vakta du dig sjelf, fortfor han långsammare och ett moln af oro hvilade på hans panna, att du icke bryter dina löften, dina eder! Carl! Då skulle jag aldrig älska någon qvinna mer! Jag trolös emot dig, o nej! Nåväl, låt oss ej tala mer derom. Sjung heldre! för mig en af dina enkla visor. Gerna! hviskade flickan och började med darrande röst följande sång: