ligt hos dig?t — Derofter frågade han främlingen: Huru långt har ni ännu fram till ert hem min herre? Det skall vara 4 mil härifrån och till Broksted — svarade ynglingen. När han uttalade ordet Broksted, namnet på den by, der de förut hade bott, utbredde båda de gamla sina armar emot honom och ropade: Ack, Broksted! Broksted! Ynglingen igenkände dem ännu icke, utan frågade helt bestört: Hvad betyder detta? ÄrenJ bekanta i Broksted? Min far heter Erik Nöller. Nu föllo de båda gamla honom om halsen och ropade utom sig af glädje: O, Wilhelm, 0, min son! Min igenfunna Wilhelm Sonen var nästan mållös af öfverraskning och glädje. Ilan framstammade endast de orden: Min far, min mor! Slutligen hemtade sig gubben och började: Mor, nu har all vår nöd en ände! Mor! Wilhelm! låtom oss falla på knä och tacke och prisa Gud, som förmår göra allt utöfver hvad vi kunna tänka och begära! Hans namn vare prisadt i evighet! ) ———