Gotlands läns nya tidning – 30 juni 1865, sida 3

har tappat i gräset, när ni tog upp er resväska der borta vid byn. Ynglingen betraktade de båda gamla med högaktning och förundran: derefter kastade han ögonen på deras utslitna kläder och sade med deltagande: J tyckens vara fattiga? eMycket fattiga, min herre — svarade gubben. Ynglingen tvekade, huruvida han skulle taga tillbaka penningarna eller icke; han besinnade sig en stund, slutligen tog han emot dem och sade: ÅJag tager dem tillbaka, för det de kanhända kunna blifva mig behöfliga, dit jag nu ämnar mig. Dock vill jag gifva er något, som jag kan undvara i dag, och när jag kommer tillbaka, skolen J få se, att det gifves menniskor, som veta att sätta värde på ärlighet förenad med fattigdom. Jag är nu på väg för att besöka mina föräldrar, som jag för tolf år sedan lemnade som en ung handtverksgesäll. På elfva års tid har jag ej hört något från dem och vet derföre icke i hurudana omständigheter de nu för tiden kunna befinna sig. Gubben såg förundersam på sin hustru och sade: 4Ilör du, mor? Sade jag dig icke, att den främmande kunde behöfva pengarna? .... Men, min herre, huru kommer det sig, att ni icke på så lång tid har hört något från edra föräldrar? Ynglingen svarade: Sedan jag reste från dem, arbetade jag ett år i Hamburg och lät der öfvertala mig att göra några resor med till sjös. Jag skref väl hem ett par gånger, men fick intet svar. Kanhända hafva icke mina föräldrar fatt bresven;