Det oförväntade mötet. Berättelse efter E. Man. För flera år tillbaka lefde någorstädes i Tyskland en rättskaffens landtman, vid namn Frik Möller. Han hade befunnit sig i välstånd, men det svåra ödeläggande kriget, som Napoleon hade påfört Europa, bragte honom i skuld, och när det sedan blef fred i landet, härjade en häftig eldsvåda hans gård och lade både hans hus och hans lösegendom i aska. Han hade inga medel att uppbygga gården ånyo och visste sig ingen annan råd än att sälja den nedbrända gården till en rik bonde, som tillika öfvertog hans skuld. Derefter utvandrade han med sin hustru och flyttade in i en annan socken. Här lefde de i många bekym mer; de arbetade väl så mycket de kunde, men voro bådadera till åren, så att krafterne sveko dem och de derföre hade svårt att kunna tjena sig födan. De skyggade för att bedja andra om hjelp, och de skulle således ofta hafva lidit nöd, derest icke några välmående hushåll i socknen hade förbarmat sig öfver deras oförskyllda fattigdom. En dag stod den gamla mannen med våta ögon och såg utåt vägen. Hans hjerta var beklämdt, ty nöden hade ännu aldrig varit så stor som det ögonblicket. Det var en söndag, och han hörde klockorna ringa. Han såg välklädda karlar och qvinnor från de närgränsande byarne gå förbi lans stuga till kyrkan. Då tänkte han på de