Gotlands läns nya tidning – 22 juni 1865, sida 2

nn ———ä————— —o— — —— Det kan icke bestridas, att ett olyckligt hem är förklaringen på mycket af det elände, den vanära och de laster som omgifva oss; menniskorna gå ut i verlden för att söka trefnad, då de ej sinna den i hemmet, och vid detta sökande strandar ofta både deras egen och familjelifvets lycka. Ordning, trefnad, vänlighet och kärlek äro de husgudar som fästa menniskan vid hemmet, och omgifva det med en gloria, som icke en gång i verldshvimlet förbleknar; — men om sådana hem vore mera allmänna, så skulle det finnas mindre brustna hjertan till på jorden. Icke är det rikedomen som skapar hemmets sanna lycka, hvad blefve då de fattiges lott? Lika litet lärdomens ljus, eller de prakuulla boningarne. Sådana boningar äro stundom gyllene fängelser, i hvilka man finner menniskor, smidda i konvenansens fjettrar, som låta sitt lif borttvina under en onyttig tillvaro. Nej, hemmets sanna lycka och värde består i en sann, frisk och upplyst gudsfruktan! Men hvad är då en sann gudsfruktan? — Icke ligger den i de yttre andaktsöfningarne, eller i föreställningen om en personlig öfverlägsenhet i följd af kyrkliga grundsatser? Lika litet i den phariseiska tacksägelsen att vara bättre än en felande broder! Långt derifrån! en sann gudsfruktan består i den lefvande kunskapen om christus och den rätta kärleken i Gudi; en kunskap som upplyser alla lifvets viigar med sitt himmelska ljus, och en kärlek som förändrar hela