På estermiddagen promenerade Constantin af och an på golsvet i den stora salongen. Anna satt i en liten soffa. Den unge mannens ansigte var upprördt, Annas lungt och beslutsamt. Uppdrag icke några parallelerk, utropade Constantin. lJo, du måste inse, att den olycka som drabbat dig, icke tål någon jemförelse med hvad Frans genomlefvat.