Gotlands läns nya tidning – 8 juni 1865, sida 3

Läkaren hade förklarat att arm och ben måste tagas af. Det var en svår natt; men en olycka kommer sällan ensam. TI den dvala jag låg försänkt, tyckte jag mig höra brandsignaler och kort derpå någon som hviskade: eMadam Sjöblom, det är hos er det brinner. Jag kunde likväl icke reda om detta var en dröm eller om man verkligen sade så. Dagen derpå såg jag icke min hustru; man sade, att läkarne förbjudit henne stanna hos mig, emedan hennes närvaro endast skulle uppröra mig. Jag gjorde icke några frågor vidare och efter amputationen var jag så medtagen och hade så stark feber att jag icke kunde erfara något af hvad som tilldrog sig. När jag blef bättre frågade jag efter Catharina. Man gaf undvikande svar, och slutligen en afton, då jag var särdeles envis, omtalade städerskan hvad som timat. Frans tystnade tvärt. Med lugn och stadig röst hade han talat om, huru han blef förvandlad till en krympling, men tycktes nu hafva svårt att förtälja hvad som följde. Constantin fästade ögonen på honom med ett frågande uttryck, som gårdsvaktaren likväl icke bemärkte. Då denne fortfor att tiga, lät baronen höra ett: ANa-åt; hvilket utvisade, att han var intresserad af fortsättningen. (Forts.) —— Ue —