Gotlands läns nya tidning – 8 juni 1865, sida 2

till honom. Yrket syntes mig godt, och jag blef dervid. Far kom aldrig ut från sjukhuset, utan fördes derifrån till sin graf. Vid tolf års ålder stod jag ensam och hade icke någon annan att hylla mig till än min mästare, en fattig och arbetsam karl med hustru och en dotter. Lilla Catharina var från det jag kom i mäster Nygrens verkstad min ögonfägnad och blef det allt mera med åren, Vid femton års ålder läste jag fram mig och vid sexton började jag grunda på om det icke kunde vara skäl för mig att komma på en större verkstad och få riktig dagspenning. Det föll sig likväl svårt att säga något åt mästarn. En morgon under det vi arbetade, kom han sjelf till tals derom och då menade han, att jag icke hade det så som jag borde hog honom. — Jag skulle få det bättre om jag sökte mig in på herrar B—s verkstad. Vi kunna nog vara goda vänner för detå, tyckte han, och så ansåg han sig göra orätt emo mig, ehuru det kostade på att afsäga sig en så styf arbetare som jag var. Saken blef afgjord. — En tid derefter var jag hos B—s. Jag var en skicklig, ordentlig och arbetsam smed, som snart blef omtyckt och fick för hvarje år mera betalt. Till eget beröm kan jag säga att jag var en af de mest ihålliga arbetarne. Då