Gotlands läns nya tidning – 1 juni 1865, sida 3

tÄmnar du förströ mig med att förtälja dem? Icke jag; han sjelf måste göra det. Anna, du vet icke att jag afskyr beröringen med alla andra menniskor än dig. Hvad kan föröfrigt den karlens förflutna lif röra mig?4yen jag ber dig, lät honom förtälja det. Bed mig icke, Anna, jag kan icke uppfylla din bön, var Constantins svar. Dagen derpå var Söndag. Anna och större delen af gårdens befolkning hade farit till kyrkan. Baronen och gårdsvaktaren voro bland de få som stannat hemma. På tröskeln till sitt hem satt Frans, med bibeln uppslagen på sina knän. Han läste deruti med stor andakt. Någon nalkades från gården. Grinden öppna des och gårdsvaktaren lyftade ögonen från boken. Ställets ägare stod framför honom. aBlif stilla, utlät sig Constantin, då Frans gjorde ett försök att resa sig. Det var första gången, han tilltalade den lembrutne tjenaren eller gaf tillkänna att han bemärkt, att denne fanns till. eIluru länge har du varit i min tjenst? frågade den eljest så tystlåtne husbonden. uDet var tre år i Maj sedan jag kom till gården, blef svaret. Pre år, mumlade baronen och satte sig på den lilla, grönmålade bänken, som stod vid sidan af stugan. —