Gotlands läns nya tidning – 1 juni 1865, sida 2

han vore i mina kläder. — En kan få smaka på många pröfningar och ändå hålla modet uppe. God afton Frans, afbröt honom en mild röst. Gårdsvaktaren såg upp. Ett litet fruntimmer stod framfor honom, Han försökte genast resa sig för att i upprätt ställning, med mössan i handen, besvara helsningen. Den lilla damen hindrade honom likväl derifrån, i det hon lade sin hand på hans skuldra, sägande: Blif stilla; du yct, att jag icke tycker om att du bråkar. Huru är det, du ser icke nöjd ut? cOm så är, har jag orätt; ty då jag ser och hör nådig fröken, påminnes jag om huru mycken tack jag är Gud sky ldig. Fröken smålog och menade, att hon ansåg sig hafva uppträdt i Yätta ögonblicket, efter han syntes så sorgsen när hon kom. Jag tänkte icke på mig sjelf, förklarade Frans, utan på ... Din hustru och dina barn4, inföll fröken. Icke det heller. Frans såg förlägen ut. Hvad Frans, jag tror du tvekar att vara uppriktig 24 Emot nådig fröken; ack nej, det kan icke hända; men för att säga rent ut, så tänkte jag på — herr baron. På min bror, utropade Anna. Jag tyckte som så, återtog Frans, Catt det var besynnerligt att en så rik, ung och vacker herre, som baron, alltid hade ett så misslynt utse