Gotlands läns nya tidning – 24 maj 1865, sida 4

Robert, se här din son, godtgör honom hvad du brutit mot hans mor, och hon skall från sin himmel sända dig sin förlåtelse. Ofverväldigad af rörelse slöt Robert gossen i sina armar; men Arvid slet sig ur hans famn och lindade i stället sina armar om Knut, sägande: Nej far, hos dig vill jag stanna qvar. Ack, om du kunde se så vackra kläder den goda frun har gifvit mig; och när du blir frisk så har hon lofvat att också gifva dig nya kläder.4 Barn, jag behöfver det ej mera. Bed Gud att han ger mig himmelens bröllopskläder, så att jag må kunna gå till din moders möte. Älska din rätte far som du älskat mig ... Farväl, Robert ... jag går i frid hän till det land, der jag skall återfå mina ögons ljus, der jag skall se och välsigna ... Knuts röst öfvergick här i en stilla suck, med hvilken hans ande sväfvade upp till hemmet derofvan, till foten af den Barmhertiges tron. Frid och välsignelse följe dig ditupp, du hårdt pröfvade! bad Robert, och vändande sig till sin maka sade han: Vill du ännu med samma goda hjerta åtaga dig en moders kall emot den olyckliga Annas barn, min son 2 I stället för svar tryckte Adele en kyss på den gråtande gossens läppar och slöt honom kärleksfullt i sina armar. Så änglagod kan blott en qvinna vara! sade Robert och omfamnade dem bägge. Nu kan jag med lugn förtröstan lefva mina återstående dagar, ty hämdens och förbannelsens demoner hafva blifvit slagna af försoningens ängel. —— — —