Gotlands läns nya tidning – 24 maj 1865, sida 3

Jag är din faders efterträdare, kyrkoherde i Logarp. Logarp! Säg, hvar befinner jag då mix? Der du ofta varit förr; der dina lyckligaste stunder försvunnit, och der ditt hjerta krossades af trolösheten. Du är i Annas kammare på Skogstorpet. Vid Roberts sista ord reste sig den sjuke med möda upp i bädden, hans händer trefvade utefter väggen, liksom sökte han något. Slutligen tycktes han ha funnit det sökta, ty hans hand stannade vid en tafla föreställande den korsfäste Frälsaren, och sedan han ett ögonblick farit med handen kring ramen, vände han sig darrande till Robert, och frågade med svag stämma: Hvem är du, som känner mina lidanden och qval? Jag vet blott en ... men han är död. Nej, han lefver och böjer här knä inför dig, tiggande om din förlåtelse! bad Robert med ångestfull röst. Konvulsiviskt knöto sig den sjukes händer och hans bröst häfde sig våldsamt. Du lefver! ropade han med ihålig stämma och sjönk maktlös ned på bädden. eHaf medlidande med mig, och tacka Gud som icke tillät ditt rysliga uppsåt gå i fullbordan. sOch de oskyldiga, undgingo de också döden? uJa, Gud vare tack! Förlåt och dig skall varda förlåtet! Jag erkänner mitt dubbla brott; jag har ångrat bittert och lidit straff ren här på jorden; jag har gråtit ångerns tårar och de hafva