gick vaknade han till medvetande. Gå, min vin, och bered honom till en salig död, ty jag tror ej att han lefver öfver natten. Jag skyndar att rädda hans själ åt himmelen, liksom du gjort allt för att bevara honom åt jorden.t Farväl då så länge, jag kommer strax efter med gossen. Säg, Robert, om den gamle dör, vill du ej taga den värnlöse som din son? Gud har ej gifvit mig egna barn, måhända för att strafta mig, skulle jag då neka att antaga mig den som intet skydd har? Från denna stund är han min son, och du hans moder, sade Robert och kysste sin älskade maka. Tack, Robert, nu till din pligt; men vänta, jag måste först efter din hatt. (Forts.) —— ——