Gotlands läns nya tidning – 18 maj 1865, sida 3

Uppe vid skogstorpet. Jag fick af Carin veta att den gamle Erik i går afton ute på landsvägen träffat på en stackars sjuk och blind vandrare och en liten gosse, som förgäfves sträfvat att resa upp den blinde från vägen, der han dignat ned af mattighet. Erik tog dem båda på vagnen och sorslade dem hem till sig. Jag har nu varit deruppe med litet stärkande mat och dryck, och då jag gick derifrån bad jag gossen följa mig, hvilket han ock gjorde, men med vilkor att straxt få vända tillbaka. elur gammal är du, min gosse? frågade Robert. Utan att svara smög sig gossen närmare Adele och blickade med rädsla på Roberts allvarliga ansigte. War icke rädd för herrn der, bad Adele, Ckhan är god emot alla, och om du är snäll så vill han kanske blifva din andre far. tJag vill till far deruppe i skogen, snyftade gossen. Du skall straxt få gå dit, mitt barn, men kom först med mig, så vill jag försöka att skaffa dig några bättre kläder inne hos rättarn; hans gosse och du äro just jemnstora. Seså, var glad nu! tröstade honom Adåle och följde honom till en sidobyggning, der hon på ett ögonblick lemnade honom för att säga några ord åt Robert. J) en blinde sjuklingen deruppe är mycket svag och har säkert behof at andlig tröst, mera än af lekamlig, sade Adele. Han har legat i yrsel sedan i går afton, och först en kort stund innan jag