AO — Hvad Annas mor beträffar bör jag omnämna, att den olyckliga på Roberts bekostnad sändes till ett hospital, der hon dock inom kort afled. Skogstorpet inköptes af Robert och Gamle Erikk, en af pastor Axelsons äldste och trognaste tjenare, sattes som dess vårdare. En afton, omkring tio år efter den händelserika våren då Knut försvann, vilja vi göra ett besök i prestgården. Den hvitrappade byggningen med sina gröna fönsterbågar är sig lik som förr; den väl städade gårdsplanen; den hvitskurade och med enris beströdda verandan, ja, till och med blommorna i fönstret tyckas liksom oförändrade af de tio åren. Det synes mer än väl att den nuvarande husmodren älskar sin föregångerskas minne, då hon i de minsta omständigheter söker att bibehålla allt i samma smak och ordning, som om den vördade hädangångna ännu lefde. På verandan sitter Robert och lutar hufvudet i handen, lyssnande till trasten som derborta i granskogen kallar fågelskaran samman till den gemensamma aftonhymnen. Om Robert kan man icke säga detsamma som om gården, ty de tio åren, i förening med tärande hågkomster, hafva i förtid tryckt ålderdomens stämpel på honom. Den fårade pannan, de gråsprängda lockarne och den så att säga trötta blicken, antyda snarare att tjugo än tio år passerat, sedan vi sågo honom, ungdomlig och liflig, på sin bröllopsafton helsa det på gatan församlade folket.