Gotlands läns nya tidning – 18 maj 1865, sida 2

Två ungdomsvänner. (Ur Familj-Journalen.) (Forts. från föreg. N:o.) Plötsligt höjde sig en mörk skepnad vid baksidan af byggningen och skyndade sig med snabba steg emot skogsbrynet, oupphörligt seende sig tillbaka, liksom väntade han att se sig förföljd; men intet lefvande väsen syntes till utom den dystra gestalten, som snart anlände till skogen, der han stannade med blicken oafvändt riktad mot byggningen, som han nyss hade lemnat. Knappt hade han stått der ett par minuter förrän ett klart sken skimrade fram, såväl bakom som å alla sidor af boningshuset, ett sken som blef allt större och större, tills slutligen sprakande lågor slogo upp mot takfoten och begärligt grepo kring sig i de torra brädväggarne. Vid denna syn skrattade den hemska skepnaden vildt, och hans af eldskenet upplysta ansigte var förfärligt att skåda. Omöjligt var det att i detta blodiga och af hämdlystnad förvridna anlete igenkänna Knuts drag, och likväl var det han. I famnen bar han ännu Annas späda barn, som han insvept i sin egen rock, för att bättre skydda det emot nattkylan. När lågorna möttes ofvan taket och slogo tillsammans öfver huset höjde Knut den lille, liksom för att visa honom den fasansfulla branden.