Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1865, sida 4

hästarne i stallet hade upphört att stampa och intet ljus skimrade från något af fönstren. Sömnen tycktes ensam vara den herrskande makten, ty ej det ringaste ljud kunde förnimmas, annat än af vi äderslöjeln, som orolig och knarrande svängde sig för vindkasten. (Vorts.)