Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1865, sida 3

Du, som wädret kan befalla och som wagen lugna kan! Werldars Gud! wi dig akalla: tag oss i din wårdnad an. Blif wart wärn i farans timma, och oss för med fadershand nadigt till en önskad strand. Oss på wattnets rymder hota stormens il och wågens swall; menstlig klokhet kan ej mota sjömans hwarje olycksfall. Böljan dolda klippor höljer, och det fartyg, som oss bär, blott en bräcklig planka är. Jnnan nödens stund är inne, dig wår tanke söke opp. Gud! i dig ett helgadt sinne äger frid och mod och hopp. Säl är den, din wilja lyder, han i faran fon besta och ditt bistand räkna på. Jesu! när din nåd och lära rena fått wår själs begär, blir oss ide swart att bära allt hwad tungt och widrigt är; ja, wid sjelfwa dödens möte, ger oss dä frimodighet löftet om Guds salighet. Om oss jordens mull betäcker, eller böljan blir war graf, Herrans hand de trogna räcker. Sjömans roder, wandrarns staf, dygdens wän till hamnen hjelpa, der, fran tidens stormar fri, saligt lugn hans lott skall bli. vår tidnings utrymme är ringa, hafwe wi nat wägra att intaga ofwanstående psalm, soyfjaf wackra melodi saknas I de flesta 211