Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1865, sida 3

tJag inser det, och skulle gerna draga än tyngre börda, om jag derigenom kunde aflägsna det olycksöde som hotar mina käraste vänner. Tack, Robert, jag tror dig, och genom våra gemensamma sträfvanden skola vi helt säkert kunna afvärja stormen. Samtalet afbröts här af en vaktmästare, som tillkännagaf att ett bud från prestgården hade anländt och begärde att få tala med pastorn. uVi få bättre talas vid i morgon förmiddag, ty jag reser ej före middagen, sade pastorn och gick ut i tamburen, der budet väntade honom. Efter en kort stund inträdde han åter i salen, blek och upprörd. Vid åsynen af honom afstannade dansen, tystnade munterheten, och alla trängde sig omkring honom, för att få veta orsaken till hans förstörda utseende. vMin Gud, hvad har händt? ropade pastorskan och sprang emot sin man. tLugna dig, min vän, jag vet sjelf icke hvad jag skall tro-, svarade pastorn, emellertid måste vi taga afsked af sällskapet och ögonblickligen fara hem. Men i Guds namn säg då hvad som händt? sporde Robert. Knut har kommit hem. Vid dessa ord vacklade Robert några steg tillbaka och blef likblek. Hvar är han? frågade han med darrande röst. Ingen har sett honom mer än skjutsbonden, som aflemnat hans saker hemma hos oss, och