Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1865, sida 3

—— — ke LLWLWä—äAGqä— tala! det är din makas första bön! bad den unga qvinnan och slingrade sina armar om Roberts hals. UEn hemlighet? Knut Axelson! hvem har sagt dig det? frågade Robert förvirrad och frigjorde sig häftigt från sin makas omarmning. I detsamma skyggade hästarne och voro nära att med vagnen störta från den upphöjda vallen ned i diket, som löpte vid sidan af vägen; men kuskens starka hand böll dem tillbaka. Väckt till full besinning af faran öppnade Robert vagnsdörren, och var just i begrepp att hoppa ur med Adele, då han i detsamma fick syn på en dunkel gestalt, som ett ögonblick belystes af vagnslyktan och ögonblicket derpå försvann i skogsbrynet. sDet var han! ropade Robert med ångestfull röst och föll halft medvetslös tillbaka in i vagnen. Snart fick kusken hästarne att lugna sig, färden fortsattes, och inom en kort stund anlände de unga tu till sitt nya hem. Utan att vexla ett ord inträdde de nygifta i den boning, der åtminstone hon hoppats finna den sanna lyckan. Svårt är att säga i hvilkens själ qvalen voro som störst, i brottslingens, der samvetet ropar högt om straff och förbannelse, eller i den oskyldiga qvinnans, der de sjunkna förboppningarne om kärlek och sällhet lemnat efter sig en afgrund af förtviflan. Ett par timmar efter brudfolkets hemkomst hade allt åter blifvit tyst och stilla omkring adjunktens boställe. Husfolket hade alla gått till hvila,