Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1865, sida 3

enligt hans utsago skulle Knut ha stigit af vid gångstigen som bär upp till skogstorpet. Sedan man länge och förgäfves väntat honom sändes bud upp till torpet, just samma dräng som nu är här, och får man sätta tro till hans förvirrade tal, så är Anna död, modern vansinnig och barnet bortröfvadt. ÅFasansfullt! mumlade Robert för sig sjelf och ångesten afmålade sig i hans drag, huru han än sökte beherrska sig. Pastorns ord spridde oro och bestörtning i allas sinnen, och inom en half timma var den nyss så folkupptyllda våningen tom och öde, ty på pastorns afresa följde snart brudparets och bröllopsgästernas affärd, allas med den största brådska, som om hvar och en bemödat sig att icke blifva den sista. eTala, jag besvär dig, Robert! Du skakas som af en frossa, säg är det af oro för din väns öde? frågade ångestfullt Adele, då de nygifta sutto tillsammans i kupån, som med hastig fart rullade fram på landsvägen från .... stad till adjunktens nya boställe. nna död, och hvem vet hvad elände som komma skall! tänkte Robert och vände sig orolig af och an i vangshörnet, utan att besvara sin unga hustrus fråga. Du vacklade och din kind blef hvit som snö, då pastor Axelson förkunnade sin sons hemkomst; du döljer helt visst en hemlighet för mig, något förskräckligt som rörer Kvut, kanhända dig! O,