Bruden och brudgummen! skrålade man i chorus från alla sidor. Några ögonblick derefter framträdde Robert Lind till fönstret, förande sin unga brud vid handen, och nu skallade ett ihållande hurrarop från folkmassan på gatan. Sedan brudparet med en lätt helsning tackat för hyllningen drogo de sig åter tillbaka in i salen. Hvad outsäglig lycka, som Herren beskärt mig, då han gaf mig min älskade Adele till hustru, hviskade Robert och tryckte brudens hand. Och denna lycka skall följa oss genom hela lifvet, svarade Adele och blickade kärleksfullt in i Roberts öga, ett fattas dock i vår lycka. Och hvad då? CAtt din vän, Knut Axelson, vore här i afton. Ja visserligenk, svarade Robert undvikande. YDu tyckes tvifla, har måhända ryktet talat sannt om Annas otrohet? Ja, tyvärr!4 Stackars Knut! Och tror du att han skall lägga hennes otrohet hårdt på sinnet? tJag hoppas motsatsen. Men förlåt, Knuts far tycks vilja tala vid mig, han vinkar mig in i kabinettet. Nu då dina egna angelägenheter äro på bästa fot rangerade, så låt oss några ögonblick tänka på min stackars Knut, yttrade pastor Axelson till Robert, då denne kom in till honom i kabinettet; Ädu har säkert fullgjort ditt löfte, och