Två ungdomsvänner. (Ur Pamilj-Journalen.) (Forts. från föreg. N:o.) Brollopsnatten. I tullförvaltar Gyllings hus i .... stad var första våningen briljant upplyst, och ljusen från kronor och väggarmar kastade sitt sken ut öfver den på gatan stående folkmassan, som begärligt uppfångade hvarje skymt af de dansande paren. Här och hvar höjde sig en röst ur hopen och trängde genom det allmänna sorlet. Se på henne med gröna kransen! Det är kapten Segelmans dotter, som är förlofvad med postmästarens son, unga herr löjtnanten, utlät sig en gammal käring, som stigit upp på en afvisare vid portgången midtemot, för att bättre kunna beskåda herrligheten. Pass på, der är löjtnanten! Se på bara hur han gör krummelurer för henne! anmärkte gummans granne, en lång mager karl, klädd i blått förkläde och trätofslor. Nå nå, hon är också värd sina hundratusen, må Strömbom tro, återtog gumman. Jo jo, kan nog tänka att gubben har fyrkar i kistan, annars finge nog det vindögda kräket gå ogift till sin död. Nej nu ska vi se bruden en gång till! ropade en skomakarepojke, som klättrat upp på lyktpålen.