— AS F——— — rens ankomst; ty förut hade han blott sin älskade Anna, sina föräldrar och sin ungdomsvän att trängta efter, nu kom dertill längtan att återse den undersköna hembygden. Den föregående sommaren hade det varit omöjligt för honom att erhålla tjenstledighet, så att inga sommarferier då kunde komma i fråga; men nu var det med dubbei glädje han emotsåg den dag då hans tjenstetid löpte till ända, ty han skulle då få resa till hemorten, ej på permission, utan för att der bosätta sig, emedan den så länge motsedda platsen i.... stad ändtligen tillfallit honom. Dock, ingen glädje här på jorden utan sorgbådande moln, ingen sällhet utan tillstymmelse till bitterhet, och så var det äfven med Knuts rosenröda framtidsutsigter, som på sista tiden fördunklades af uppstigande mörka moln, dem hans förnuft förgäfves sökte att förjaga. Brefvexlingen mellan honom och Anna hade oafhrutet fortgått det första halfåret; men sedan blefvo hennes bref alltmera sällsynta, tills de slutligen alldeles upphörde, oaktadt Knuts förnyade påminnelser. Detta oroade Knut, och det enda som afhöll honom från att hals öfver hufvud resa hem och öfvertyga sig om Annas sortlefvande kärlek, var Roberts försäkringar om att trägna sysselsättningar upptogo hennes tid, hvarför han ock borde nöja sig med de varma helsningar som hon sände honom hvarje gång Robert skref. I början af April erhöll Knut ett bref, deri Robert underrättade sin vän att han nu var för