Gotlands läns nya tidning – 21 april 1865, sida 2

för att vandra embetsmannavägen, Robert för att inträda i det andliga ståndet. Uppe vid landsvägen väntade åkdonet, som skulle föra Knut till närmaste gästgifvaregård; men innan de båda vandrarne hunno dit stannade de vid en gångstig som ledde upp genom skogen. Jag skyndar förut, ty jag vill några ögonblick tala ensam med henne och säga henne farvälk, yttrade Knut och vek skyndsamt af in på gångstigen, på afstånd följd af Robert, som likväl stannade då han kommit några stenkast in i skogen, sättande sig på en kullfallen trädstam, i akt och mening, att der invänta Knut. Vi vilja emellertid följa Knut, som redan fått ett godt stycke försprång. Utan att egna ens den flyktigaste uppmärksamhet åt den vilda, storartade natur, som på alla sidor uppenbarade sig, skyndade han framåt med högt klappande hjerta och strålande ögon; osvikliga kännetecken att han skyndade till en älskad qvinnas möte. Plötsligt vidgade sig gångstigen, de mörka granarne blefvo allt glesare och glesare, några gulnade björkar skymtade fram här och der, och snart stod Knut vid randen at en åker, genom hvilken gångstigen löpte fram till en rödmålad byggning, som, omgifven af en liten trädgårdstäppa, låg der så inbjudande mellan några högstammiga aspar. Ehuru hösten med sina kyliga vindar fläktat bort det grönskande lifvet från mark och träd, så var dock den utsigt som bär erbjöd sig, af