Gotlands läns nya tidning – 21 april 1865, sida 2

sJag är osårbar, min käre Knut, det tycker jag du borde ha märkt. Du är en skälm i det fallet, och jag tror icke på ditt skenbara lugn. Om jag icke bedrar mig, så har ditt hjerta hamnat hos tullförvaltarns älskliga dotter, den brunögda Adele, och hvad henne angår, så ty ckes ditt vackra ansigte vara hennes bästa ögonfägnad. Tokprat! Inbillning bara! Den som lefver får väl se. Detta samtal ägde rum emellan två unga män, hvilka arm i arm vandrade fram på bivägen som ledde från Logarps prestgård upp till stora landsvägen. Den ena af dem, den tillkommande embetsmannen, hette Knut ÄÅxelson, och var enda barnet till pastor Arfvid Axelson och dennes vördnadsvärda maka. För en kort stund sedan hade Knut sagt ett ömt sarval åt sina föräldrar, hos hvilka han tillbragt sommaren efter fulländad akademisk kurs, och var nu på väg att anträda en resa till hufvudstaden, der han en tid skulle tjenstgöra som extra i ett af verken, innan han kunde erhålla den så varmt åstundade platsen i... . stad. Den andre unge mannen, Robert Lind, var son till inspektoren på det närbelägna Yxinge bruk, och nyligen blifven adjunkt hos pastor Axelson. Lekkamrater från den tidigaste barndomen, hade de både följts åt i skolan och sednast vid akademien, hvilken de nästan samtidigt lemnat; Knut