Men då tänte ja: Din surkart kan ja båe ha å mista, å inte krusar ja for sånt, å så visa ja hanim at ja hade både ost å brö å inte krusa for tvao styfver. Men dao ble han flad, å så forligde han se mä mej å ga mej en rijsdaler. For däd ä en sag, at den Skröftlärde å mannen inte begreb hvarandra, å sao ä däd mången gång här i verlden, när man tyder ud däd andra täntia ), x) Ögat. x) Tänka. — —— —