Gotlands läns nya tidning – 13 april 1865, sida 2

båda barn af fattiga torpare. Således barndomsbekanta, hade vi, så långt jag kan minnas tillhaka, hållit hvarandra kära. — Vi gifte oss. — Åkerberg hade sin förtjenst på varfvet såsom timmerman, men jag arbetade fortfarande åt min husbonde. Denna dubbla förtjenst gjorde att jag kunde taga min gamla mor hem till mig; far ar död. — Det gick oss mycket bra, och Gud välsignade vårt arbete. — Innan min gamla husbonde dog, gjorde jag mitt mästerstycke och öfvertog hans verkstad, då han sjelf upphörde med den. — När jag arbetade på egen verkstad sade han åt mig: — Ni skolen genom ert gemensamma arbete snart blifva förmögna; men låt se att du icke glömmer i medgången, att du är en fattig torparedotter! och äfven dessa hans ord har jag gömt uti mitt hjerta. — Jag tog i lära en ung flicka, som än i dag är min förnämsta gesäll. När mina flickor blefvo så stora, att de kunde arbeta, lärde jag äfven dem urmakeriet. — Då Gud lade den hårda pröfningen på oss att Akerberg blef lam och urständsatt att arbeta, kunde flickorna och jag med vårt arbete hålla huset i bestånd. — Med den högstes hjelp och hans välsignelse skola vi arbeta så, att våra gossar kunna få studera, efter som de ha en så brinnande god lust dertill. De kunna bli nyttiga i samhället genom