Gotlands läns nya tidning – 7 april 1865, sida 2

Gossarne voro ännu minderåriga och gingo i skolan. Det enda som föreföll mig besynnerligt, var att mannen, en stor kraftfull karl om 45 år alltid satt sysslolös i en stol eller ett soffhörn. En dag uttalade jag min förvåning deröfver till madam Akerberg. — Min man är lam, och har varit det i åtta år, upplyste hon. Mitt intresse för den anspråkslösa och älskvärda arbetarefamiljen ökades allt mer och mer, och en afton, då jag satt i den stora verkstaden, betraktande den ännu vackra modern med sina tvenne blomstrande döttrar, med hvilka hon arbetade, vände jag mig till mannen med den frågan: — Huru har er hustru blifvit urmak: are? — Det får hon berätta sjelf, svarade Åkerberg, och såg på sin hustru med ett uttryck at innerlig ömhet. ij — Nå väl, madam Åkerberg, sade jag vänd till henne, huru kom ni att tillegna er ett af mannens privilegier? — Jag kan inte förstå, hvarföre ni räknar handtverken bland mannens privilegier, svarade hon, de utgöra ju blott handarbeten, och till dessa äro väl vi qvinnor lika skickliga, som J männer, så framt de icke kräfva större e kroppskraft än vi ega. — Madam Akerbarg är en emanciperad qvinna, märker jag. — Hvad ni dermed menar, förstår jag icke; men mig tyckes, att hvarje man och qvinna bör